Taste of no Hope
Igår kväll satt jag och prata med min mamma om att det känns som det jag tycker och tänker inte betyder något. Känns ibland som folk bestämmer över mig och mina beslut , känns som jag inte har någon röst i något. jag står ensam i ett ragn , regnet sköljer bort mina tårar och döljer dom så ingen kan se min smärta, ingen annan människa visar sig på gatan det är mörkt ,kallt och tomt. Vissa låtar spelas i mitt minne och bilderna av dig speglas i det blanka vattnet som kom från himlen. Kan inte komma dig nära nu för jag är rädd att din famn ska stöta bort mig även om jag innerst inne vet att du vill hålla mig hårt men när hoppet försvinner och ensamheten tar över min tankar så känns inget möjligt. Tittar snabbt ner igen på vattnet som lagt sig på marken och ännu en gång speglas ditt ansikte där. Hör ett ljud någonstans långt ifrån, vars kommer det ifrån? Det kommer närmare varje dag. I can taste my blood but not my tears it's to painful. One day the sun will come forever and i will keep it in my life.
Kommentarer
Trackback
