Dream big, live the life

Min dörr slår igen av den hårda kalla vinden och mitt rum är lika mörkt och kallt som vanligt. i hörnet står fortfarande rosorna kvar som du en gång gav mig för många år sen. Deras blad har torkat ut så mycket och dom måste snart falla ner på det kalla stengolvet. Jag öppnar fönsret och det knarrar till och emot mig kommer igen ljum vind utan en unken doft och en tjock dimma, fukten i dimman tar vid min kind och jag stänger fönstret för att slippa känna världen utanför. I mitt huvud spelas en sång som jag en gång hört men den får mitt hjärta att blekna och får mitt blod att kallna. Jag går ut i den mörka och tomma natten inte ens stjärnorna håller mig sällskap utan det jag får ljus av är månen som lyser svagt upp den mörka vägen. Jag går stannar till mina ögon fastnade på något. Det är ett gammalt hus , som nu är förfallet och står i mörker. Jag går sakta närmare och kan känna hur mina muskler blir stela och jag som fryser fast vid marken. Kan inte komma närmare, jag minns än hur ljusen en gång lyste upp huset och hur lågan sen sakta brann ner och du försvann. Ensam kvar blev jag utan ett spår från dig. Ser upp mot huset och där finns inget mer än mörker. Sen när dagen en gång ska komma igen så är det dags för mig att säga hej då. Min själ ger sig av för att hitta dig.................